sararan . klipp håret lev väl & drick mjölk

Igår var mamma och hälsade på min gammelmormor. Hon är 97 år och bor i stockholm. När mamma kom hem och berättade hur det hade varit att hälsa på henne fylldes min kropp av den där obehagliga känslan igen, det var samma känsla jag upplevt för någon månad sedan när jag satt och skrev ett tal som vi skulle läsa upp inför klassen som slutuppgift. hon var min inspiration. delar med mig av det...

 

---

Du har all rätt i världen att kalla mig feg.

Du har all rätt i världen att kalla mig elak

Du har all rätt i världen att kalla mig för svikare

Ditt namn är Marie-Louise Björkman och är idag 97 år gammal. Mitt namn är Sara Björkman och är 18 år gammal. Du är min gammelmormor, mitt eget kött och blod och min stora idol.

Jag kommer tydligt ihåg när jag var 6 år och min fritidslärare frågade mig vem som var min idol. Alla andra flickorna i gruppen var snabba med att svara att deras idol var antingen baby eller Ginger Spice medan jag nästan skämdes för att berätta att min största idol var min 85 åriga gammelmormor som bodde på ålderdomshem.

Men 12 år har gått sen dess och idag står jag här stoltare än någonsin och säger exakt samma sak. Du är min gammelmormor, mitt eget kött och blod och min stora idol.

Du har levt livet som jag drömmer jag ska få leva. Du har gjort det med glans, stil och respekt. Du är som stålkvinnan som aldrig någonsin tar någon skit. När saker går snett eller bara inte som du vill är du kvinnan som slänger näven i bordet och protesterar. Du gjorde det första gången jag träffade dig och du gör det än idag. Det är som man säger, ?man kan inte lära gamla hundar att sitta?.

Alla här inne har säkert om inte bara en gång utan väldigt många gånger irriterat sig på den där gamla tanten, som står och skriker högljutt på tjejen i kassan och anklagar henne för att tagit 5 kronor för mycket betalat för skorporna hon alltid köper? Hon hävdar att ?rätt ska vara rätt?. Denna tant är just du, min gammelmormor, mitt eget kött och blod och min stora idol.

Det sägs att folk kan lukta till sig rädsla. Det är därför jag gömmer mig bakom ett leende jämt och ständigt. För vad skulle hända, om det jag skäms över mest i hela världen, det jag fruktar att du en dag ska förstå, avslöjas?

Idag var det ungefär sex år sen jag sist var och hälsade på dig. Det var sex år sen jag kramade om dig och sa vad roligt och se dig?, sex år sen jag insåg hur rädd jag var för döden.

Sen den dagen har jag, varje gång jag tänkt på dig känt en läskig känsla av rädsla, feghet och ångest. Jag vågar inte längre hälsa på dig, jag vågar inte lyfta luren och ringa, jag vågar inte ens skriva ett ynkligt litet brev. Allt för att jag tror att det ska vara den sista gången jag kommer i kontakt med dig, levande?

Men idag står jag här med endast 20 dagar kvar i skolan. Jag vill gå ut skolan och in i vuxenlivet och känna mig stolt över vem jag är och vad jag har åstadkommit. Men det känns som om det är något som fattas, så kanske var det därför jag ringde jag dig igår och bestämde att jag skulle komma och hälsa på dig i helgen. Glädjen jag hörde i din röst när jag ringde är obeskrivlig och en sten föll från mitt hjärta.

Du är min gammelmormor, mitt eget kött och blod och min stora idol.

Förhoppningsvis kallar du mig inte längre feg

Förhoppningsvis kallar du mig inte längre elak

Och förhoppningsvis kallar du mig inte svikare

Jag älskar dig.