juldagen

ja vad ska man säga...

begav oss till tierp för att gå på möbeln. satt hos danne innan, va roligt fram till en viss punkt då de blev lite mkt för en viss ;) världens längsta kö men äntligen kom vi fram. massa massa folk, alla försvann men jag buggade med okända människor. kul.

blir bara så less på hur vissa människors beteende, visar ingen medkänsla alls, och skiter så fort man kommer fram till festen i allt man sagt och lovat 5 minuter innan, men jag har väl vant mig egentligen. men står men och bönar tågchauffören att vänta 3 min till på dig för jag vill inte lämna dej själv och du bara fullständigt skiter i det, då blir jag ledsen och besviken på dig. faktiskt... väx upp.

nummer 2. hur mkt man än är less på att folk beter sig som dom gör, så måste man faktiskt tänka på att oavsett hur dräglig, dryg och jobbig någon är så är det faktiskt ens VÄN, och vänner betyder väl allt, eller ? tänk om det var dej alla hade skitit i, hur kul hade det känts, ibland måste man göra saker som man absolut inte orkar med egentligen för inte vill du väl se henne där i ett dike lr ngt på vägen hem, och då få känna att "tänk om jag hjälpt henne, då hade det nog inte blivit såhär" det klarar iaf inte jag av. men som sagt alla är vi olika...

nu är jag mest less faktiskt. över folk beteenden och egon.

/ sara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback